Det är fullt krig i Europa och judarna i Paris börjar känna av hotet och förföljelsen. Héléne är en ung kvinna som studerar på universitet och har precis träffat sin själsfrände. Familjen står henne nära och hon har många vänner. För att få utlopp för känslor och tankar skriver hon ner allt i en dagbok. Till en början kretsar dagboken kring kärlek och vänner men hotet om en framtida katastrof kan anas.
När hon förstår hur illa verkligheten ser ut för judarna bestämmer hon sig för att stanna kvar i Paris och hjälpa barn att räddas undan deporteringen. Hon är modig och fruktar inte sitt eget liv trots vetskapen sätter hon andras liv i första rummet.
Vissa perioder skriver inte Héléne men hon tar upp sitt skrivande allteftersom. Hon berättar tidigt att dagboken ska sparas till fästmannen som lyckats fly undan. Till slut grips även Héléne och boken slutar med brev som hon skriver till sin syster. Hon överlevde inte koncentrationslägret och dog av sjukdom precis innan räddningen kom.
Detta är en gripande historia som inte kan liknas vid något som skrivs i efterhand. Det hon skriver händer precis just då och ingen efterkonstruktion har gjorts. Dagboken fanns i förvar hos fästmannen tills en systerdotter till Héléne bad om skrivböckerna och skrev ner dem till en bok. Originalen finns på museum och kan ses där.
Jag önskar att jag har lite av det mod och den medmänsklighet som denna kvinna hade. Hon skriver att ingen kommer tro hennes historia och är tveksam till om någon kommer att läsa det hon skriver. Jag är ödmjuk inför att fått ta del av hennes liv och tankar.
Betyg: 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar