Krigsfångar av Guido Knopp

Det fanns många olika läger för krigsfångar under andra världskriget både i öst och väst. I den här boken skildras olika slags läger och under de förutsättningar som fanns för fångarna. Det kapitlet som berör mig mest är om de civila fångarna som fördes till Sovjets ödemark på ingen grund alls.

Sidor: 369
Betyg: 4

Jg var där berättelser i tredje rikets skugga av Gudrun Pausewang

Av alla skildringar jag läst om andra världskriget sticker denna bok ut. Det är ögonblicksberättelser som visar på att krig och politik separerar människor och skapar klyftor. Bokens berättelser innehåller historier med olika perspektiv och ut flera personers synvinklar.

Betyg: 4
Sidor: 171

Där ingen flod längre finns av Hanna Krall

Hanna Krall sammanför nutid och förfluten tid genom att berätta olika människors öden under andra världskriget. Hela boken är en modfälld och dyster sanning om hur människor behandlades under nazismens flagg. Här får vi möta kvinnor, män, barn och vuxna från Polen och östeuropa. Men deras ättlingar kommer också till tals och stundtals glimmar ett hopp till och jag tänker "Det finns en framtid även under de mörkaste tider".

En bok att beröras av men om jag hade haft mer bakgrundsfakta till orter, personer och Hanna Krall själv hade jag nog fått ut mer av boken.

Betyg: 3
Sidor: 185

Sophie Scholls korta liv av Hermann Vinke

Under andra världskriget begicks så många brott och de flesta skyller på andra. "Jag lydde bara order" är en klassisk replik från krigssituationer.

Syskone Scholl förstod i tidigt skede att det inte stod rätt till med de krigsmetoder och den mentalitet som fanns i Tyskland under 1940-talet. De protesterade med hjälp av flygblad som spreds på universitet. På grund av detta fick de båda offra sina liv tillsammans med många andra i organsiationen Vita rosen.

Hermann Vinke valde att skriva en bok med fokus på Sophie Schooll eftersom brodern oftast stått i fokus när böcker skrivits om syskonen. Han har intervjuat de systrar som överlevde samt Sophies dåvarande pojkvän. Fram träder en bild av en modig ung kvinna som brann för friheten och inte var rädd att dö för att andra skulle vakna upp och fortsätta kampen.

Intressant och tankeväckande.

Betyg: 3

Sidor: 158

Jag är femton år och vill inte dö av Christine Arnothy

Striderna är i full gång och invånarna i Budapest måste gömma sig i källarutrymmen för att klara sig. I en källare sitter femtonåriga Christine tillsammans med sin föräldrar och andra personer från trapphuset. Där finns bland annat en ung kvinna med en baby som kämpar för att få vattnet att räcka till den lilla mjölkersättning hon har.

En dag kliver en man ner i källaren som heter Pista. Han kommer med livslust och förhoppningar om en framtid. Rädsla finns inte hos honom och han ger sig ut på gatorna för att hitta saker som kan hjälpa människorna i källaren. Men en dag blir han dödad och de måste klara sig själva.

Christine och hennes föräldrar lyckas ta sig ut ut staden och ut ur landet och med sig har Chrisitine sina dagboksanteckningar. Det är dessa anteckningar som ligger till bakgrund för boken.

Människorna är levande beskrivna och jag känner i hela kroppen det de får uppleva för så länge sedan. Jag kände ett engagemang för människorna och de händelser som utspelas. Hästarna som får vatten av Christine trots att de inte kan överleva var en stark scen i boken. Även när de beger sig till badhuset för att få vatten är en scen som berörde djupt.

Betyg: 4
Sidor:158

Med förintelsen i bagaget av Sioma Zubicky

Varje gång jag får en bok i handen skriven av en överlevande från andra världskriget känner jag vördnad och respekt för att de orkar dela med sig av sina erfarenheter till omvärlden.

Sioma Zubicky var ett underbarn på sin tid och spelade på variteér och nattklubbar från barnsben. Hans familj levde ett kringvandrande liv i cirkusmiljö och länge trodde de att de skulle klara sig eftersom de inte fanns registrerade som judar.

Men i ett desperat försök att rädda familjen från anklagelsen att tillhöra motståndsrörelsen i Frankrike säger mamman att de är judar och det för dem direkt till koncentrationsläger. Mamman ochbrodern förs till avrättning men Sioma är 14 år och får arbeta istället. Han är en av få som överlever och i vuxen ålder flyttar han sedan till Stockholm och startar ett nytt liv.

En bok som berör och berättar om ett ödesrikt liv.

Betyg: 3
Sidor: 128

Pojken i randig pyjamas av John Boyne

Bruno är 9 år och bor i Berlin under andra världskriget. Hans värld består av skola, bråka med sin syster och gå på upptäcktsfärd i sitt stora hus. En dag får hans pappa ett uppdrag av en viktig man så hela familjen måste flytta. Bruno är en aningslös och ovetande pojke som levt skyddad hela sitt liv. Det nya hemmet är tråkigt och det finns in ga andra barn i den grå omgivningen. Fast en dag får Bruno syn på barn bakom ett staket. Vid staketet får han kontakt med en pojke i en randig pyjamas. En djup vänskap växer fram.

Boken är skriven ur den naiva pojken Brunos perspektiv och det är ett ovanligt lyckat författargrepp som ger en annorlunda bild av förintelsen. Boken handlar om en 9-årig pojke men vänder sig till lite äldre barn eftersom det ändå behövs lite förkunskap för att förstå det som står mellan raderna. En diskussion med vuxna är nog bra för barn som läser boken också för att klargöra frågetecken och tankebanor. En bra bok att använda i skolarbetet.

sidor: 176
betyg: 5

Älskade Anja av Anja och Lennart Kerbel

En lättläst bok som innehåller brev mellan en dotter som lever skyddad i Sverige och en familj som blivit kvar i det krigsdrabbade Europa under andra världskriget.

Breven är lättsamma men mellan raderna går det att utläsa både saknad, smärta och framtidshopp.

En bok som kan ligga som diskussionsunderlag för yngre barn.

Betyg: 4

Fångad av hakkorset av Bruno Manz

Redan som liten blev Bruno påverkad av sin antisemitiske far. Han hade åsikter som lätt kunde appliceras in i Hitlerjugend där Bruno hittade sin plats. Mamman i familjen delade inte sina söners och sin makes åsikter men hennes röst gjorde sig inte hörd.

När kriget startade trodde Bruno med stor övertygelse på allt som propagandan matade folket med. Han var soldat under många år och fick utstå mycket svåra livsförhållanden.

Efter kriget förstod Manz hur fel han hade haft. Men eftertanke och insikt över hur han själv nonchalerat alla signaler om hur verkligheten sett ut vände han ryggen åt nazismen och emigrerade till USA med sin familj.

Boken är ett sätt att be om förlåtelse för det tyska folket som stödde nazismen. Han menar att allt för många medborgare i Tyskland påstår att det inte visste vad de gjorde eller bara lydde order. Det går inte att gömma sig bakom ursäkter utan den enskilde måste ta sit ansvar.

Detta är en intressant bok som ger mig ännu ett perspektiv på den komplexa och fruktansvärda process som andra världskriget var. En del människor gjorde det de ansåg vara rätt som exempelvis syskonen Scholl som var med i en motståndsrörelse. De var inte mycket äldre än Bruno Manz vilket visar att åldern inte är ett skäl till att många leddes in i partiet. M¨nga tankar finns hos mig efter boken och jag har inte hunnit sortera allt ännu.

Betyg: 4

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

Det här är en bok som har berört det innersta hos mig. Berättelsen som föds fram i boken återberättas av Hedwig, en gammal kvinna som bor i Stockholm 1991. Hon hör hur nynazister skriker "Heil Hitler" på gatorna och ser på nyheterna vilka fasor som människor genomlider i forna Jugoslavien. Hon minns och skriver ner sitt liv på den dator hennes make Evert köpt åt henne innan sin död. Hennes föräldrar var socialdemokrater i Tyskland och hennes far fängslades tidigt men trots detta blev Hedwig övertygad nazist. I sin ungdom drabbas hon av kärleken till en SS-soldat och en vacker men tragisk kärlekshistoria växer fram. Ett kärleksbarn föds men tyvärr överlever inte barnet kriget. Hedwig kommer till ett koncentrationsläger i slutet av kriget och hennes älskade Wilhelm dör. Efter kriget kommer hon till Sverige där hon träffar Evert.

När boken börjar är Hedwig ensam och gammal. Hon tänker tillbaka på sitt liv och funderar över allt hon inte berättat för sin make Evert när han levde. Barnet och kärleken till en nazist skulle en svensk aldrig förstått. Eller?

Detta är andra gången jag läser boken och liksom första gången lovar jag mig själv att inte ¨gå igenom denna vånda igen. Berättelsen berör mig och känslorna tar helt över. När Hedwig berättar om sitt barn rinner tårarna och jag känner stark smärta. Men ändå kommer jag läsa boken igen för den är bra. Berättelsen drivs fram och blandas med tankeställningar att fundera över. Det går inte att bara släppa boken utan att rannsaka sig själv.

Betyg: 5

Ingen kommer att tro mig av Héléne Berr

Det är fullt krig i Europa och judarna i Paris börjar känna av hotet och förföljelsen. Héléne är en ung kvinna som studerar på universitet och har precis träffat sin själsfrände. Familjen står henne nära och hon har många vänner. För att få utlopp för känslor och tankar skriver hon ner allt i en dagbok. Till en början kretsar dagboken kring kärlek och vänner men hotet om en framtida katastrof kan anas.

När hon förstår hur illa verkligheten ser ut för judarna bestämmer hon sig för att stanna kvar i Paris och hjälpa barn att räddas undan deporteringen. Hon är modig och fruktar inte sitt eget liv trots vetskapen sätter hon andras liv i första rummet.

Vissa perioder skriver inte Héléne men hon tar upp sitt skrivande allteftersom. Hon berättar tidigt att dagboken ska sparas till fästmannen som lyckats fly undan. Till slut grips även Héléne och boken slutar med brev som hon skriver till sin syster. Hon överlevde inte koncentrationslägret och dog av sjukdom precis innan räddningen kom.

Detta är en gripande historia som inte kan liknas vid något som skrivs i efterhand. Det hon skriver händer precis just då och ingen efterkonstruktion har gjorts. Dagboken fanns i förvar hos fästmannen tills en systerdotter till Héléne bad om skrivböckerna och skrev ner dem till en bok. Originalen finns på museum och kan ses där.

Jag önskar att jag har lite av det mod och den medmänsklighet som denna kvinna hade. Hon skriver att ingen kommer tro hennes historia och är tveksam till om någon kommer att läsa det hon skriver. Jag är ödmjuk inför att fått ta del av hennes liv och tankar.

Betyg: 4