Det här är en bok som har berört det innersta hos mig. Berättelsen som föds fram i boken återberättas av Hedwig, en gammal kvinna som bor i Stockholm 1991. Hon hör hur nynazister skriker "Heil Hitler" på gatorna och ser på nyheterna vilka fasor som människor genomlider i forna Jugoslavien. Hon minns och skriver ner sitt liv på den dator hennes make Evert köpt åt henne innan sin död. Hennes föräldrar var socialdemokrater i Tyskland och hennes far fängslades tidigt men trots detta blev Hedwig övertygad nazist. I sin ungdom drabbas hon av kärleken till en SS-soldat och en vacker men tragisk kärlekshistoria växer fram. Ett kärleksbarn föds men tyvärr överlever inte barnet kriget. Hedwig kommer till ett koncentrationsläger i slutet av kriget och hennes älskade Wilhelm dör. Efter kriget kommer hon till Sverige där hon träffar Evert.
När boken börjar är Hedwig ensam och gammal. Hon tänker tillbaka på sitt liv och funderar över allt hon inte berättat för sin make Evert när han levde. Barnet och kärleken till en nazist skulle en svensk aldrig förstått. Eller?
Detta är andra gången jag läser boken och liksom första gången lovar jag mig själv att inte ¨gå igenom denna vånda igen. Berättelsen berör mig och känslorna tar helt över. När Hedwig berättar om sitt barn rinner tårarna och jag känner stark smärta. Men ändå kommer jag läsa boken igen för den är bra. Berättelsen drivs fram och blandas med tankeställningar att fundera över. Det går inte att bara släppa boken utan att rannsaka sig själv.
Betyg: 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar