Redan som liten blev Bruno påverkad av sin antisemitiske far. Han hade åsikter som lätt kunde appliceras in i Hitlerjugend där Bruno hittade sin plats. Mamman i familjen delade inte sina söners och sin makes åsikter men hennes röst gjorde sig inte hörd.
När kriget startade trodde Bruno med stor övertygelse på allt som propagandan matade folket med. Han var soldat under många år och fick utstå mycket svåra livsförhållanden.
Efter kriget förstod Manz hur fel han hade haft. Men eftertanke och insikt över hur han själv nonchalerat alla signaler om hur verkligheten sett ut vände han ryggen åt nazismen och emigrerade till USA med sin familj.
Boken är ett sätt att be om förlåtelse för det tyska folket som stödde nazismen. Han menar att allt för många medborgare i Tyskland påstår att det inte visste vad de gjorde eller bara lydde order. Det går inte att gömma sig bakom ursäkter utan den enskilde måste ta sit ansvar.
Detta är en intressant bok som ger mig ännu ett perspektiv på den komplexa och fruktansvärda process som andra världskriget var. En del människor gjorde det de ansåg vara rätt som exempelvis syskonen Scholl som var med i en motståndsrörelse. De var inte mycket äldre än Bruno Manz vilket visar att åldern inte är ett skäl till att många leddes in i partiet. M¨nga tankar finns hos mig efter boken och jag har inte hunnit sortera allt ännu.
Betyg: 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar